Nu har jag gått hos massa folk och
prata,
ältat å
resonerat,
funderat,
accepterat å Gud vet vad.. Men allt man lärt sej stannar ju tydligen inte i huvudet.. det åker ut genom andra örat. Jag har lätt att ge råd till alla andra.. men att lyssna på mina egna
kloka ord, som faktiskt brukar vara samma som nån annan säger till mej. De lyssnar jag inte på. Det är väl konstigt, jag borde ju
känna mej själv bäst. Jag vet ju att det inte är nån fara..bla bla.. eller det kommer gå bra... eller vad det nu kan vara jag är orolig över. Kommer att skriva lite utav det som jag
lärt mej, och de övningar som jag har antecknat. Som jag borde leva efter.
Man ska ha ett bestämmt
mål som man strävar mot. Tänk dej att du sätter dej i en bil och kör mot ditt mål. På vägen ser du massor av skyltar som säger:
Vänd om!! Då ska du bara se skyltarna å registrera dem, men inte vända om för att skyltarna säger så. De kommer alltid vilja att du vänder. Skyltar man ska se upp med är:
- Jag känner ingenting för min partner skylten. Den här skylten hävdar att du inte känner nåt för din partner. Och att du bör bryta. I dina försök att blockera den farliga närheten och därmed minska smärtan har du lyckats stänga av känslorna. Enda sättet att åter känna något är genom närhet. Forts köra.
Oro, tristess, ledsenhet uppfattar man ibland som att det är något
fel i
relationen. - Men det kan vara ett bevis på att du håller på att starta närhet.
- Smärta: Jobbiga tankar och känslor.
- Lidande: Uppstår när vi inte kan skapa det liv vi vill leva eftersom vi inte bara har kortsiktig smärta.
