Vinterland

I dag var det verkligen vinterland. Vi hade över en halvmeter snö på gatan. R var tvungen att vänta till klockan 9 innan han kunde åka till jobbet för då kom snöplogen. I dag har jag sökt jobb och varit nere på gymmet och tränat. Snart måste jag städa å börja med maten.

Det går frammåt

I dag har vissa saker fallit på plats. Jag har förstått mycket varför jag reagerar som jag gör. Och varför jag är som jag är. Det var en skön känsla. Även fast jag blev lite ledsen. Boken som jag läser har hjälpt mej mycket. Jag har fått sertalin utskrivet som jag har ätit i 3 dagar. Ska bli spännande.

Flodhästen i vardagsrummet

Det sårbara barnet
Den här boken handlar om hur det är att växa upp i ett hem med en flodhäst i vardagsrummet. Flodhästen är vad som kan uppstå när man lever i en familj med alkoholproblem bl a. Hur alla blir drabbade. Boken är mest skriven för att man ska förstå hur man som vuxen har kvar allting oarbetat inom sig. Sen kan man ju inte skylla allt på barndomen enligt mej, men det var ju då man formades till att bli den man är som vuxen.

Han skriver att vi mår dåligt för att vi inte lyssnar till barnet innom oss. Vi har gått förbi det och nu får vi betala priset. Barnet finns där, det har inte dött. Det finns med oss när vi mår dåligt. Vi måste lyssna till barnet innan vi kan må bra.

" Jag hoppas att du vågar resa, resa in i det som först kan göra ont, men som sen befriar"

En kvinnas resa

I dag har jag träffat en ny KBT terapeft. Hoppas massor på det. Hon var annorlunda mot alla 100 jag träffat innan. Och det andra har ju inte funkat så.. de har bara gjort så jag fått mera tankar. Så nu håller jag mina små tummar för henne! Orkar inte kämpa som fan hela tiden. Hon sa att jag var jättestark som orkat så här länge-inte lagt mej i min säng och dragit täcket över mig. (har jag gjort några gånger). Just nu läser jag en bra bok: Agneta Sjödins "En kvinnas resa". Den rekommenderar jag skarpt!

Ta vara på det man lärt sej.

Nu har jag gått hos massa folk och prata, ältat å resonerat, funderat, accepterat å Gud vet vad.. Men allt man lärt sej stannar ju tydligen inte i huvudet.. det åker ut genom andra örat. Jag har lätt att ge råd till alla andra.. men att lyssna på mina egna kloka ord, som faktiskt brukar vara samma som nån annan säger till mej. De lyssnar jag inte på. Det är väl konstigt, jag borde ju känna mej själv bäst. Jag vet ju att det inte är nån fara..bla bla.. eller det kommer gå bra... eller vad det nu kan vara jag är orolig över. Kommer att skriva lite utav det som jag lärt mej, och de övningar som jag har antecknat. Som jag borde leva efter.

Man ska ha ett bestämmt mål som man strävar mot. Tänk dej att du sätter dej i en bil och kör mot ditt mål. På vägen ser du massor av skyltar som säger: Vänd om!! Då ska du bara se skyltarna å registrera dem, men inte vända om för att skyltarna säger så. De kommer alltid vilja att du vänder. Skyltar man ska se upp med är:

• Jag känner ingenting för min partner skylten. Den här skylten hävdar att du inte känner nåt för din partner. Och att du bör bryta. I dina försök att blockera den farliga närheten och därmed minska smärtan har du lyckats stänga av känslorna. Enda sättet att åter känna något är genom närhet. Forts köra.

Oro, tristess, ledsenhet uppfattar man ibland som att det är något fel i relationen. - Men det kan vara ett bevis på att du håller på att starta närhet.

• Smärta: Jobbiga tankar och känslor.
• Lidande: Uppstår när vi inte kan skapa det liv vi vill leva eftersom vi inte bara har kortsiktig smärta.

Samtalsterapi

Har nu gått hos Paul Schlette flera gånger. Känns bra! Jag har fått otroligt mycket svar. Det känns så skönt att hittat nån terapeft som förstår än. Jag har ju som sagt testat en uppsjö. Har fått reda på att jag är "Sensitive". Jag har massa "spröt" som känner av om det är nåt som "hotar" mej. Eller om det är några känslor som jag bör känna. Och så fort nån av mina "spröt" känner nåt så kan jag uppfatta den känslan som ett hot. Eller så kan den känslan bli mycket större än vad den behöver vara. Å då blir resultatet att jag stänger av. Sen har jag en förmåga att alltid vilja känna 100% annars känns det som att jag luras. Och då berättade Paul att ingen ligger på 100% hela tiden. Det skulle bli för jobbigt. Lagom är att ligga runt 80% istället för att åka berg och dal bana upp å ner som en jojo. Och hela tiden känna sej besviken på sina känslor. Eftersom jag strävar så högt blir ju följden att jag stänger av mina känslor för att det blir så jobbigt att känna så mycket.

Jätte härligt att förstå sej själv. Sen varför jag håller på å känner så här. Och vad det kommer i från. Det är lite skit samma. Det jag villl är att förstå varför jag reagerar som jag gör och lyckas leva med det :)

Hemligheten

Jag är ingen bokslukare, man kan nästan tro det. Man söker väldigt mycket för att hitta en lösning-få allt att fungera. Det här är en bok skriven av Egil Linge och Dan Josefsson. Den är skriven till dem som är ofrivilliga singlar. De som har svårt att stanna kvar i en  relation när den blir för intim och nära. Men gemensamt för alla de skriver om är att alla vill ha en nära relation. Lyckas hålla kvar utan att rusa bort. Och det är väl lite av mitt problem. Ja eller väldigt mycket! De beskriver om relationstrappan, att man kan gå olika långt upp för den. Jag klarar alltid första och andra steget. Sen blir det svårare. Sen börjar det bli seriöst. Och allt jag vill är att fortsätta upp för trappan. Flytta i hop, ja kanske skaffa barn. Men hela min kropp skriker å är jätte rädd att gå framåt. Men jag vill så gärna ha trygghet, slippa vara skraj, känna mej lugn. Nu ska jag läsa den här boken. Har läst 100 sidor sen i går. Nu har jag kommit till övningar man ska göra. Tidigare i boken har man fått följa 7 personer. Och tillat på att sån relation man hade med sina föräldrar speglas i hur man klarar av relationerna när man är vuxen. Där är jag inte riktigt med. Jag har ju haft en väldigt bra barndom. Men men forts följer...