En kvinnas resa

I dag har jag träffat en ny KBT terapeft. Hoppas massor på det. Hon var annorlunda mot alla 100 jag träffat innan. Och det andra har ju inte funkat så.. de har bara gjort så jag fått mera tankar. Så nu håller jag mina små tummar för henne! Orkar inte kämpa som fan hela tiden. Hon sa att jag var jättestark som orkat så här länge-inte lagt mej i min säng och dragit täcket över mig. (har jag gjort några gånger). Just nu läser jag en bra bok: Agneta Sjödins "En kvinnas resa". Den rekommenderar jag skarpt!

Ta vara på det man lärt sej.

Nu har jag gått hos massa folk och prata, ältat å resonerat, funderat, accepterat å Gud vet vad.. Men allt man lärt sej stannar ju tydligen inte i huvudet.. det åker ut genom andra örat. Jag har lätt att ge råd till alla andra.. men att lyssna på mina egna kloka ord, som faktiskt brukar vara samma som nån annan säger till mej. De lyssnar jag inte på. Det är väl konstigt, jag borde ju känna mej själv bäst. Jag vet ju att det inte är nån fara..bla bla.. eller det kommer gå bra... eller vad det nu kan vara jag är orolig över. Kommer att skriva lite utav det som jag lärt mej, och de övningar som jag har antecknat. Som jag borde leva efter.

Man ska ha ett bestämmt mål som man strävar mot. Tänk dej att du sätter dej i en bil och kör mot ditt mål. På vägen ser du massor av skyltar som säger: Vänd om!! Då ska du bara se skyltarna å registrera dem, men inte vända om för att skyltarna säger så. De kommer alltid vilja att du vänder. Skyltar man ska se upp med är:

• Jag känner ingenting för min partner skylten. Den här skylten hävdar att du inte känner nåt för din partner. Och att du bör bryta. I dina försök att blockera den farliga närheten och därmed minska smärtan har du lyckats stänga av känslorna. Enda sättet att åter känna något är genom närhet. Forts köra.

Oro, tristess, ledsenhet uppfattar man ibland som att det är något fel i relationen. - Men det kan vara ett bevis på att du håller på att starta närhet.

• Smärta: Jobbiga tankar och känslor.
• Lidande: Uppstår när vi inte kan skapa det liv vi vill leva eftersom vi inte bara har kortsiktig smärta.

Samtalsterapi

Har nu gått hos Paul Schlette flera gånger. Känns bra! Jag har fått otroligt mycket svar. Det känns så skönt att hittat nån terapeft som förstår än. Jag har ju som sagt testat en uppsjö. Har fått reda på att jag är "Sensitive". Jag har massa "spröt" som känner av om det är nåt som "hotar" mej. Eller om det är några känslor som jag bör känna. Och så fort nån av mina "spröt" känner nåt så kan jag uppfatta den känslan som ett hot. Eller så kan den känslan bli mycket större än vad den behöver vara. Å då blir resultatet att jag stänger av. Sen har jag en förmåga att alltid vilja känna 100% annars känns det som att jag luras. Och då berättade Paul att ingen ligger på 100% hela tiden. Det skulle bli för jobbigt. Lagom är att ligga runt 80% istället för att åka berg och dal bana upp å ner som en jojo. Och hela tiden känna sej besviken på sina känslor. Eftersom jag strävar så högt blir ju följden att jag stänger av mina känslor för att det blir så jobbigt att känna så mycket.

Jätte härligt att förstå sej själv. Sen varför jag håller på å känner så här. Och vad det kommer i från. Det är lite skit samma. Det jag villl är att förstå varför jag reagerar som jag gör och lyckas leva med det :)

Hemligheten

Jag är ingen bokslukare, man kan nästan tro det. Man söker väldigt mycket för att hitta en lösning-få allt att fungera. Det här är en bok skriven av Egil Linge och Dan Josefsson. Den är skriven till dem som är ofrivilliga singlar. De som har svårt att stanna kvar i en  relation när den blir för intim och nära. Men gemensamt för alla de skriver om är att alla vill ha en nära relation. Lyckas hålla kvar utan att rusa bort. Och det är väl lite av mitt problem. Ja eller väldigt mycket! De beskriver om relationstrappan, att man kan gå olika långt upp för den. Jag klarar alltid första och andra steget. Sen blir det svårare. Sen börjar det bli seriöst. Och allt jag vill är att fortsätta upp för trappan. Flytta i hop, ja kanske skaffa barn. Men hela min kropp skriker å är jätte rädd att gå framåt. Men jag vill så gärna ha trygghet, slippa vara skraj, känna mej lugn. Nu ska jag läsa den här boken. Har läst 100 sidor sen i går. Nu har jag kommit till övningar man ska göra. Tidigare i boken har man fått följa 7 personer. Och tillat på att sån relation man hade med sina föräldrar speglas i hur man klarar av relationerna när man är vuxen. Där är jag inte riktigt med. Jag har ju haft en väldigt bra barndom. Men men forts följer...

Jag behöver dig

Tittar på dej och det lyser

kärlek i dina ögon.

Jag tänker kommer du att finnas

för mig, så som jag finns för dig.

Är det så att du ser det 

jag vill att du ska se i mig.

Kan jag vara den jag är,

och du ändå kommer hålla min hand?

Om du bara visste hur fin du är,

hur mycket jag har dig kär. 

Var kvar vid min sida, trotsa mina stormar, 

så ska jag fylla ditt liv med kärlek.

Jag behöver dig. 

Julefrid

Det här inlägget skulle ju handla om julefrid. Frid-det är väl det vi alla vill ha. Särskilt vid jul, när granen är klädd. Maten står på bordet alla skrattar å väntar på julklapparna under granen. Det jag tänker på på julafton är att tänk vad underbart att jag har en familj som jag älskar och som jag får tillbringa julen med. Jag har kommit på att julen är till för barnen. Att se deras förväntningar, när tomten ska komma, jag vet att man var så uppfylld att man höll på att spricka när man var barn. Det är inte det att jag inte är tacksam, jag vet om allt jag har. Jag älskar, skrattar och ler. Men tänk om jag kunde slippa min tomhet inom mej. Spelar ingen roll hur mycket jag fylls med. Jag bara puttar bort det fina. Vill så gärna bara ha min kärlek i mitt hjärta. Håller tummarna för nästa år. Det har hänt massor det här året. Jag har startat företag, jag har träffat en man, och jag har än en gång arbetat med mej själv för att nå dit jag vill komma. I dag vill jag skrika-nu får det fan vara nog! Men jag sätter mej å spelar lite WoW i stället. Det är bra terapi. :) Hoppas att eran jul har varit bra! Kram

Kämpa

Om man läser olika böcker och pratar med olika människor 

så rådet det alltid delade meningar hur man hanterar sin ångest. 

Inte konstigt att det är så blurrigt. Ibland får man höra att man 

bara ska låta det finnas, man ska säga, -hej ångesten, du får 

finnas där. Och vissa säger att man ska tänka på något annat. 

Nåt positivt. Och ibland får man höra att man ska känna den. 

Så försvinner den. Ja det är en röra.

Jag har ej "pallat" jag är väldigt stark, är som en maskin 

som jag brukar få höra. Men jag har tillslut inte orkat mer 

och fått lämna vissa saker som jag har hållit kärt. Jag har låtit 

min ångest vinna över mig. Men jag kan säga att det är ingen 

lätt kamp. Men fan den här gången så vill jag vinna. 

Jag vill gå segrande ur den här striden, med mej själv. Jag läste 

i min bok i går att om man har ångestsyndrom så är det 7 ggr så 

stor risk att sina barn drabbas av det. Det fick man ju en klump 

i magen av så klart. Men jag håller mina tummar att jag ska nå ett 

inre lugn. Är på god väg.