Fick en uppväckelse i dag när jag var hos min terapeut. Jag har ju hela tiden försökt forma min man till att passa vad jag vill ha. Tänkt: Varför är han inte så, eller mer så... eller gör mer så.. Det har medfört att jag känner att jag är misslyckad, valt fel.. som leder till att jag känner mej olycklig. Men det jag inte funderat så mycket på innan är ju att min man måste ju känna sej otillräcklig. Känns som att jag ej varit öppen att lära känna honom-inte den person som jag vill att han ska vara. Jag tror inte att jag kommer bli besviken, han är ju helt underbar. Det visste jag ju redan innan men, det tåls att tänka mer på. Jag ska backa ett steg och se han, den personen han är på riktigt. Det medför att mina krav minskar på mej själv och han och jag förhoppningsvis känner mej lyckligare. Det jag vill är att landa i relationen, kunna slappna av. Inte fokusera så mycket och analysera och frågesätta-utan mer ta hand om mej själv. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Det tål att tänkas på.
torsdag 1 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar