Magkänsla eller icke magkänsla det är frågan.

Jag vet inte om jag kan lita på magkänslan. Visst såklart att jag gör det ibland. Men helt plötsligt kan nån kännas fel. Jag dras åt ett annat håll. Men är det den rätta riktningen? Eller bara en väg jag är van att vandra. Bryta upp, hitta nytt-göra om samma mönster? Ibland känns allt så rätt. Men blir så glad och lycklig. Allt känns 120% rätt i magen. Det är den underbaraste känslan. Det finns inga tvivel, det flyter på. Men dessvärre så kan man ju inte stanna i den känslan, inte en längre tid. Då ska man ha tillit-man ska komma i håg att det faktiskt kändes helrätt nyss. Lita på sej själv-att man faktiskt gjort ett val-som känts bra. Jag vill inte byta väg. Men i bland känns det som många gånger förr-var jag menad att gå den här vägen? Eller finns det egentligen en annan väg som är min väg? Alla som går en väg, känner de alltid att de vandrar på rätt väg? Ibland känns det som att alla vet å inte jag. Jag vill ha ett liv med skratt, tillit, trygghet, kärlek. Och min väg jag går nu, kan jag ju få det. Kärlek i överflöd, trygghet och massa mer. Varför är viljan inom än så stark, eller kommer det från att en tanke skapas, och jag tror att man måste följa den? Om jag skulle följa mina tankar ännu en gång-skulle jag flytta till en lägenhet själv å bo där med mina katter.. låter ju inte så lockande. Känns som om jag är i en fight med mej själv som hållit på i 6 år. Och ingen kan vinna. Det är därför vi behöver tillit och tro. Tro på att man blir visad en väg.