Resan

Resan, skriven av Brandon Bays. Den här boken är en självbiografi, och handlar om hur Brandon får beskedet att hon har en tumör i magen lika stor som en fotboll. Läkarna vill operera henne, men hon vill försöka på egen hand. Hon har alltid levt sunt, och ätit rätt, tränat och undervisat i personlig utveckling. Nu startar hon sin personliga resa och hon har 1 månad på sej. Hon får ta i tu med lagrade minnen som är ouppklarade. I boken finns det vägledning hur man själv kan göra en resa i sej själv för att bli fri från det som besvärar än. Jag ska få göra den här resan med min terapeut.

Vattumannen

Vattumannen tänker djupt och analyserar sin värld i avsikt att förstå dess innersta väsen. Han grunnar mycket, även om det inte alltid framgår tydligt ens för honom själv. Världen är ett mysterium, men inte olösligt. Vattumannen gör vad han kan för att förstå det. Detta är kontemplationens dekad i Vattumannen, med meditativ klarhet och rent mytiskt långtgående tankebanor, men också dunkelmodets, med anlag för ångest och mörka tankar som håller människan fången och stjäl hans glädje. Denna Vattuman vill ordna sin värld till en begriplig helhet, vilket inte alltid betyder att andra skulle se denna helhet som särskilt lättillgänglig. Den som har solen i denna del av Vattumannen analyserar och definierar tills allt står honom klart, sedan sluter han det inom sig och lägger det på dess plats i minnets arkiv. Vad han inte förstår irriterar honom och pockar på hans intresse tills det är utrett, och aldrig vill han handla spontant eller för en enkel känslomässig tillfredsställelse.
Världen är komplicerad, men han går en långsam marsch mot förståelse av allt, beredd på att det kan ta både en och flera livstider. Den fasta Vattumannen vill nå allts innersta väsen och lämnar inga frågor obesvarade, varken egna eller andras.

Hämtat från: http://www.astrologi.nu

Tomt

Har en tom känsla i mej. Den är lite positiv, för jag nu kanske kan måla dit färger på min vita duk. Men sen lite läskigt tom. Vem är jag? Vart ska jag? Mycket har börja hända i mitt huvud. Antar att det är positivt. Ägnade ju 5 år med samma känslor i kroppen. Tror att jag rört runt i grytan.



Bilden målad av: http://elinmalar.blogspot.com/ otroligt fina målningar!!! Hoppas det var ok att visa upp en :)

Småbråk

Ja då har man bråkat lite för första gången. Det var konstigt. Men jag sa massa saker som jag vill ha i mitt liv å saker som jag tycker att vi borde göra. Skönt att stå upp för sej själv. Men jag grät ju såklart. Synd att man inte kan stänga av sina tårkanaler ibland. Vi somnade inte osams utan i varandras armar. Vägrar att ta upp allt när man är gift å ska tjata på sin man! Hoppas jag sått ett litet frö iaf :)

Bilden från: ienannandelavlivet.bloggplatsen.se

Tankar huller om buller

När jag går å oroar mej i dagar för nåt, som flera sagt: Det där är inget att vara rädd eller oroa sej för. Lugnar jag mej nån dag. Men ändå är det som om jag inte kan tro på dem. Jag måste ändå vara rädd. Men så en dag slutar jag att oroa mej för den saken. Då dyker en annan sak upp som tar upp min tid.. Kommer knappt i håg hur det var att inte ha nåt att tänka på. Kan det vara så att jag blivit beroende av att alltid ha nåt att vara rädd för? Och vad skulle jag göra med min tid om jag ej oroade mej?

Nåt att tänka på

Om du misstänker att du har fastnat i självdestruktiva tankemönster, kan du fråga dig själv: Har jag någon nytta eller glädje av att tänka på det här sättet? Har du inte det kan du utan att vara medveten om det vara din egen värsta fiende. Är du en person som ständigt trycker ner dig själv och låter bli att uppmuntra dig till nya djärva mål i livet.
Vill du vara en sådan person? Om man nu upptäcker att man själv är sin egen värsta fiende och inte vill fortsätta med det, hur gör man då?

Identifiera först vilka självdestruktiva tankar du brukar upprepa för dig själv som en trasig grammofonskiva. Börja sedan träna på att ersätta de tankar som hindrar dig att få ut maximalt mycket av livet med tankar som kan hjälpa dig framåt.

Här är en lista med exempel på konstruktiva tankar:
Om någonting är eller kan vara farligt, bör man se det rakt i ansiktet och försöka göra det ofarligt, och, om det inte är möjligt, tänka på annat och sluta upprepa för sig själv vilken hemsk situation man är i eller kan råka i.

Den så kallade lättaste vägen blir i längden alltid den svåraste vägen, och det enda sättet att lösa svåra problem är att se dem i ansiktet.

Jag har en enorm kontroll över mina känslor om jag väljer att arbeta på att kontrollera dem och öva mig i att säga den rätta sortens meningar till mig själv.

Hämtat från: http://web4health.info

Snöskottning och tankearbete

I dag har jag skottat massor igen. Tungt med snö. men om inte snön fanns så skulle jag ej ha nåt jobb nu, så lite bra är det iaf :) Har börjat känna av medicinen nu. Har nu ätit den i 2 veckor. Det är inte till det bättre än så länge, men det ska väl vända antar jag. Känner att tankar som oroar mej har lätt att fastna. Och att ångesten är i mina armar och spatserar. Men det är bara att kämpa på. Hej och hå!